Kuba och den Sista Sjöresan/Cuba and the Last Seatrip

Resan från USA till Kuba var bara 3 dagar. En väldigt kort sjötid för att ha varit i hamn i 8 dagar. Kuba är verkligen ett underligt ställe. det är grått och tråkigt och folk överallt. folk som sitter på bänkar, folk som står längs väggarna och folk som går. Enligt Tommy har familjerna så lite utrymme att all ledig tid spenderas utomhus. Dessutom jobbar en Kuban relativt lite, eftersom alla kubaner ska kunna ha ett jobb. Legenden om det fantastiska Kuba visade sig inte stämma helt. För att vara helt ärlig är jag ganska besviken.

Dagarna fylldes av allmänt strosande på gatorna och en heldag med en Stadsvandring. Stadsvandringen tog oss runt i Habana Vieja och till det största av de tre forten. Tommy berättade hela historien från 30-talet då Batista ledde landet, till Fidel Castros kamp om frihet för sitt folk. Eller iallafall Fidels syn på frihet. Kuba skryter med att dem inte har några hemlösa eller fattiga, men vid besöket på fortet fanns det en hel liten stad med hemlösa nedanför murarna. En rolig sak med Kuba var grannarna på kajen. Nämligen vår systerskola, Class Afloat, ifrån Kanada. Det var denna skola som ägde Concordia, som sjönk förra året på nordsjön i en malström (tornado fast neråt i vattnet, även kallat Micro storm). I brist på ett eget fartyg har dem hyrt in den norska fullriggaren Sörlandet.

Nu går resan vidare tillbaka till Dominikanska Republiken. En sjöresa på nio dygn. En lång resa, och man tror inte riktigt sina ögon när schemat för vakten har gått från en till två delar. men efter tre dygn går dagarna ihop och man håller inte ordning på veckodagarna längre.

Helt plötsligt är det Baconlukt som slår emot en när man kommer upp till lilla mässen, och det betyder att det är söndag. vilket innebär att det är bara en vecka kvar på våran tredje och sista resa. Väldigt sorgligt. En kik i mailen visar ett mail ifrån Tommy: Flygtider. Hemlängtan är ett faktum. Ser dock inte fram emot mina tretton timmar i USA och nio i Amsterdam. en resa på 36 timmar väntar mig. men vi har fortfarande åtta vakter kvar. Väldigt lite inser jag nu när jag räknade ut det. Vi ombord tar varje tillfälle att få sitta i riggen och insupa denna fantastiska miljö som inte många kommer att komma tillbaka till.

//Alexander Kellett, T/S Gunilla Styrbordsvakt

In English:

The journey from the U.S to Cuba was only three days. Not much to talk about when you have spent eight days in port. Cuba really is a weird place. It's grey and boring and there are people everywhere. Too much people. I must say that I am really dissapointed at Cuba. The legend of the amazing Cuba is not that true. The people are not in love to Fidel Castro anymore and most of them just want to leave.

After Cuba it is nine days at sea down to the Dominican Republic. The last seatrip we will ever make together. You could not quite belive your eyes when the seaschedule came up. Instead of one part there were two. It seemed an endless time. But the days start to blur together and suddenly when we got up for breakfast. a scent of bacon met us. That meant sunday, which also meant seven days left of our third and last trip. The fact was solidified after a look in the mail. A message from Tommy: flighttimes for our returnflights. Homesickness is a fact. But there are still eight watches left to do.

//Alexander Kellett, T/S Gunilla Starboard watch