--> Cádiz

Hejsan.

Nu har det gått ett tag. Vi är nu på atlanten, utanför Portugals kust. Det är ungefär fyra dagar kvar till sjöss.

    Det är soligt, tjuga grader varmt och blåser tyvärr nästan ingenting.

    När vi lämnade Cork så seglade vi västerut, nästan tills Irland tog slut. Där vände vi söderut. Detta var för att få en stark nordanvind i ryggen så att vi kunde segla hela vägen till Cádiz. Fjorton av nitton segel sattes och vi rusade söderut i ungefär tio knop. Det gick höga vågor och det var riktigt dåligt väder. Ett dygn senare fick vi vända österut för att undvika en storm som hade dykt upp i vår väg. Hela besättningen kallades upp på däck för att stormbeslå. Seglen bärjades och beslogs i rasande fart och vi gick snart för maskin istället.

    Men snart vände vi söderut igen, och alla segel sattes igen.

    Två dygn senare försvinner vinden och seglen får bärgas på nytt. Senare på våran nattvakt blåser det plötsligt upp till kuling. Vår rorsman fick svårt att styra, och För undermärs och Förstängsstags seglet måste sättas för att det ens ska vara möjligt att hålla kurs. Vinden varar i tjugo minuter. Sen dör den plötsligt och tio minuter senare kommer den förifrån istället. Vi hade passerat genom lågtryckets "öga". Seglen fick bärgas i rasande fart. Ett dygn senare sattes de flesta seglen igen och riggades med nippningar i gårdingarna för att inte skada seglen under den långa seglingen. Gårdingar är tamparna som används för att dra upp seglet till rårna när man bärgar (syns på framsidan av seglen när dem är satta. oftast två stycken på varje sida). När man nippar så överhalar man gårdingarna (drar i dem så att mer än vad som behövs hänger över seglen). Sen drar man ett smalt snöre igenom tamparna och binder fast dem på gäckstaget som sitter ovanpå råt detta förhindrar att vinden piskar i dem spända gårdingarna så att seglet går sönder.

 

Igår försvann vinden igen så seglen fick bärgas. Imorgon ska vi sätta segel på nytt.

 

Som ni förstår så har vi grejat mycket med seglen.

 

//Alex Kellett T/s Gunilla

 

 

In English:

 

We are now on the Atlantic, outside Portugals coast. We have about four days left to Cádiz.

    The sun is shining. We got about twenty degrees and there is almost no wind.

    When we left Cork we sailed west until Irelands south coast ended. Once there we turned south. This was to get a strong north wind all the way to Cádiz. Almost all of our sails were set and we rushed forward in about ten knots. The sea was really rough and it was real bad weather. A day later we had to turn east to evade a storm that had just appeared. The whole crew was called to deck to take in all sails. The sails were taken in and furled in a great hurry.

     But soon we turned south again and the sails were set again.

     Two days later the wind stopped and we had to take the sails in again. Later on our nightwatch the wind returned. Much stronger than before. Our helmsman got a hard time to steer and we had to set the Lower topsail and the Fore topmast staysail so that he could even have a chance to stay on course. The Wind lasted for twenty minutes and then disappered, just to come back in ten minutes from the other direction. We had just passed though the "eye of the storm".

    A day later we could set the sails again. The wind lasted for a day and then disappered again. Tomorrow we will set sail again and hopefully sail the rest of the way.

 

//Alex Kellett T/s Gunilla

Cork

Hej..

 

Nu har det gått lång tid sen sist. Vi är nu på vår femte dag i Cork, Irland. Detta är nog den näst bästa hamnen, efter Portsmouth, hittills. Det finns massor att se och göra.

 

Det var inte farligt med sjö under seglingen. Jag tror att det bara var en som var sjösjuk. På dem fyra dagarna hade vi sju vakt pass, och jag hade fem av dem i byssan som backis. Det fick mig att klättra högst upp på listan med folk som har haft flest backispass. Jag är just nu uppe i sju sjöpass och tre landpass.

    På den tredje dagen hade vi ett följe på nio delfiner som hoppade kring fören. Det var jättehäftigt

 

På söndagen (27/9) hade vi vakt. Det var ankomstdagen. Det var en jätteseg dag. Jag satt landgångsvakt i tio timmar. Då sitter man bara vid landgången och ser till att ingen kommer ombord. Man får också guida personer som vill det. Det gör det hela mycket roligare. Vid ett tillfälle stog det tre grupper på kö vid landgången, och det var bara jag som guidade. Vi är tre personer som sitter landgångsvakt och två måste sitta där hela tiden.

 

På måndagen kollade vi runt i staden. Det finns massor med affärer att titta i.

    På kvällen hade vi tänkt att gå på en Pub och lyssna på musik. När vi kom in i staden, på huvudgatan, så var det en stor grupp med folk med flaggor och grejer. Vi trodde att det var någon demonstration eller något. Men sen så kom det en poliseskort med en buss. I bussen satt Corks kvinnliga fotbollslag som just hade vunnit irländska cuppen för femte året i rad. det var lite häftigt.

 

På Tisdagen skulle alla vakter iväg till en Liten stad som heter Kinsale som ligger här på östkusten ungefär en timme bort. Där hade vi en hedag att göra vad vi ville. Jag och tre andra hyrde cyklar och cyklade ut på landet. Precis utanför Kinsale kom det en uppförsbacke. Backen var jättelång och verkade aldrig ta slut. Efter en halvtimmes uppförsbacke såg vi äntligen krönet på den första kullen. Där stannade vi för att fika. Bredvid stog en skylt: Kinsale 5 km. Cykelturen fortsatte uppför nästa kulle. Vid krönet på den kullen kunde man se vårt första mål. En by, Old Head. Eller snarare en trailerpark. Det var nu nedförsbacke. Och ingen liten nedförsbacke heller. Det tog ungefär femton minuter ner, utan bromsar. Där nere fanns en strand med perfekta stenar att kasta macka med. så vi stog där en stund och kastade.

    Efter det cyklade vi vidare mot Ballinspittle, en annan liten by. På vägen dit cyklade vi förbi en strand. Där stannande vi för att fika igen. Vi satt där länge. Nästan två timmar. Sen var vi tvugna att börja ta oss tillbaka. Efter Ballinspittle, som tog typ fem sekunder att komma igenom då det låg i en nedförsbacke, så kom en helt enorm uppförsbacke. Det var som att cykla i sirap i en svart backe uppåt. Helt omöjligt. Jag har aldrig sett en så brant backe. Det tog nog två timmar tills vi var uppe. Men efter det var det nedförsbacke hela vägen tillbaka till Kinsale.

 

Dagen efter (igår) hade vi vakt, och jag var I byssan hela dagen. Det blev som sagt mitt tredje pass iland. Inget speciellt roligt hände.

 

//Alex Kellett T/s Gunilla

 

In English:

 

Hi,

 

Today is our fifth day in Cork. This is probably the seconde best port yet, after Portsmouth. There is alot to see and do.

 

Thé sea was not very rough during the trip here. I think that only one person was seasick. On those four days we had seven watches, and out of those I had five as a chef in the kitchen. that put me highest on the list with how many times you have been in the kitchen. I now have seven watches at sea and three watches in port in the kitchen.

    On the third day of our sailing, we were followed by a flock of nine dolphins jumping around our bow. It was really cool.

 

On the sunday (27/9) we had the watch. It was the day of our arrival. The day passed reallt slowly. I sat at the gangway for ten hours, making sure noone gets aboard. You are also allowed to guide people around the ship, which makes the whole thing alot more fun. At one time we had 3 groups of people waiting to get aboard. And it was only me guiding, Because we are three persons who sits there and two must always be there.

 

On the monday we went into the city. There are loads of stores and things to see.

    On the evening we were going to a Pub when we saw a big crowd of people waving banners and flags. We went to look what was going on, and just a few minutes later a police escort came in with a bus, and in the bus was the Cork Female football team. they had just come from Dublin where they had won the Irish cup for the fifth time in a row.

 

On the Tuesday all watches were going to a small town called Kinsale about an hour away from Cork. There we had a whole day to do whatever we wanted. We were four people who rented bikes to come out on the countryside. Just outside Kinsale the road went up a hill. It seemed endless. after halfanhour we finally saw the top of the hill and we stopped to have something to eat. just at the side of us, a sign told us that there were five kilometres to Kinsale. We continued up the next hill. At the top of that hill we sigthed the first of the villages we were supposed to go to: Old Head. It is acctually more like a trailerpark than a village. Now the road went downhill. and not a short one. It took fifteen minutes to get to the bottom without the brakes.

    After that we went towards the town of Ballinspittle.  It took about five seconds to get through it, because it was situated in the middle of a downhill slope. But after that came the most steepest uphill slope i have ever seen. it took about 2 hours to get up, because we had to walk up. After that it was downhill all the way back to Kinsale.

 

The day after, (yesterday) nothing specail happened.

 

//Alex Kellett T/s Gunilla