Progreso

tisdagen den elfte januari siktade vi Mexikos kust för första gången. Det var vindstilla och stjärnklart, och fyrarna längs kusten såg mycket inbjudande ut efter en vecka till sjöss. men strax efter soluppgången kom vi in i en dimbank, och kusten försvann ur sikt. Sikten blev så dålig som 3 kablar, vilket är ungefär 500 meter, så att vi fick köra mist signaler. Mistsignaler är en blandning på korta och långa ljud ifrån en Tyfon, eller mistlur. Vid 8 tog Midskepps vakt över och Styrbord fick gå in och äta frukost. vi nio-tiden hade vi lagt till och landgången låg på plats, men som Tommy säjer: man vet aldrig hur byråkratin i ett sånt här land är... Vi hade inget visum, och då får man inte gå iland. istället spenderades hela dagen sittandes i Stora mässen väntandes på visumansökningarna som först kom vid 4, och vid 5 stog vi på kajen och väntade på taxin som skulle ta oss sju kilometer från piren och in till den lilla hamnstaden Progreso. Väl i den lilla staden gick vi direkt till en restaurang. Här snackar vi god mat, men något av "den starka mexikanska maten" märkte vi inte av. det smakar i stort sätt ingenting här. men vi satt där tills klockan var kvart i nio, och sen var vi tvungna att gå till taxin som vi redan hade beställt.

På onsdagen hade jag bytt vakt med en av tjejerna i Babords vakt. det var lite roligt att umgås med någon som inte är i samma vakt för en gångs skull. en hel dag satt vi vid landgången och förundrades av det underliga mexikanska vädret, mulet, kuling, regn och 15 grader. Inte helt okej. På torsdagen åkte vi till Yucatans huvudstad Merida (Mexiko är egentligen en federation som USA). Det var jättekul, men i stort sett gick vi från restaurang till restaurang. Det är så löjligt billigt här så man kan skratta. Jag åt en fyra rätters middag för 250 peso, vilket är ungefär 125 kronor. Vi besökte också ett Mayamuseum som berättade om hela Mayas indianernas historia. Det var väldigt spännande, men Tommy som agerade guide kan nog till och med få ett konstmuseum att bli intressant. Sedan hittade vi ett Café som hade choklad i allt. Det kände vi att vi var tvungna att testa. När jag sa allt menade jag ALLT. Vi snackar kyckling med chokladsås, kött marinerat i choklad, chokladdrinkar, och en massa mer. Men vi tog bara en Moccakaffe drink med nutella i. Jättegott!.

Dagen efter började jag med att spy upp all maten från gårdagen. Det var lite synd, för jag var tvungen att stanna på båten, medan dem andra åkte iväg till Dzibaltun. Den sista Mayastaden som föll till Spanjorerna. Men efter att ha sovit 8 timmar under dagen mådde jag mycket bättre, och dagen efter kunde jag följa med till Progreso igen.

Klockan är nu 10 på morgonen här och vi i stort sett precis gått från kaj och går just nu för motor mot Florida och Tampa. Det ska bli skönt. Idag har förresten halva resan gått, Det är lite tråkigt, och vi har inte riktigt kommit in i rutinerna än, eftersom detta var första riktiga hamnen med vanliga dagar. Men vi har dem två bästa hamnarna kvar: Tampa och Havanna.

//Alexander Kellett, Styrbordsvakt T/S Gunilla