Sista dagen i Lübeck

Hej!!

 

Först vill jag hälsa till min kusin Tommie. Grattis på 14-års dagen!!!

 

Idag var det den sista dagen i Lübeck. Det ligger regn i luften, men det droppar bara lite. Det var som vanligt uppställning på huvuddäck vid åtta glas. Flaggorna hissades och kapten hälsade godmorgon. Idag var det inget vaktbyte. Alla elever skulle iväg till Koncentrationslägret Neuengamme. Bussen som skulle ta oss dit stod en liten bit från Gunilla och körde snart iväg. Alla slockande så klart som flugor efter fem minuter och sov hela vägen.

Väl där väntade två guider på att guida oss runt området. Det kanske ska nämnas att Neuengamme inte är ett förintelseläger, utan ett arbetarläger. Inte många byggnader finns kvar. 2 huvudbyggnader och några andra hus. Neuengamme är inte som andra koncentrationsläger då dem inte har satsat på hemskheterna. Det är mer museiaktigt med en massa information och historia. Det är svårt att förstå hur hemskt det var. Det var en massa bilder, tagna av SS-soldater och andra. Skisser av fångarna och och intervjuer av överlevande. Personliga brev och tillhörigheter. Det gav ett stort intryck och fick en att tänka över allt. Hur kunde det hända egentligen?

Även soldaternas, och vakternas del av lägret fanns kvar. Inga bara baracker där heller. Men garaget och ett annat stort hus. I garaget fanns bilder och text som så klart handlade om SS-soldaterna. Men inte om deras makt, som guiden berättade, utan om deras arresteringar och rättegångar.

Sedan visades två av platserna som fångarna arbetade på. En lergrop som låg en liten bit från ett tegelbruk där fångarna formade och brände tegelstenar som sedan skeppades med pråmar till Hamburg via en kanal byggd av fångar, och en flod. När vi till sist kom till minnesplatsen för alla som dött, så fanns det dokument hängande på väggarna. Dessa dokument bar namnen på dem som dött i lägret, dag för dag i de 5 åren. Bara drygt hälften av de som dog finns med då man inte har kunnat få tag på namnen på alla. Flest var den tredje maj 1945. Då sänktes en massa skepp, fullastade med fångar, i Lübecks hamn av en bombning.

 

Nu är vi hemma på Gunilla igen. Nu väntar vakt till imorgon 08:00. Jag har landgångsvakt 04:00 till 06:00 inatt. 09:00 lägger vi loss och går mot Portsmouth.

 

//Alex Kellett T/s Gunilla

 

In English:

 

Today is the last day of Lübeck. The rain is in the air, but it is only dripping a little.

We all stood in line on the maindeck as the bell sounds eight glasses. The flags were hoisted and the Captain greeted us good morning. There was no change of watch today. All students were going to Neuengamme Koncentration camp. The bus that were going to take us there stood only a few meteres from Gunilla and was soon on it's way. All students fell asleep after just a few minutes and slept all the way.

Finally there, two guides waited to guide us around the camp. I should mention that Neuengamme is a koncentration camp, and not a annihilation camp. Not many buildings are left. Only some mainbuildings and some factories. Neuengamme isn't like other Koncentration camps that are rebuilt. They haven't gone for the horror, like Auswitch have. Instead it is like an museum wit halot of information and history. It is hard to understand how horrible it must have been.

There was lots of pictures taken by SS-soldiers and other civilians. Alot of sketches made by the inmates and interviewes with survivors. Personal letters and belongings. It made a great impression, and made you think of it all.

Also the soldiers and guards part of the camp was part of the exhibition. None of the baracks was left. But the garages and another mainbuilding was still standing. Inside the grarage was an exhibition of the SS-soldiers. Pictures and historic text. But not of the glory of the SS, but of their downfall, our guide explained. Pictures of the officers being arrested and in the court.

After that we were shown two of the places the inmates were working at. A claypit, for the making of bricks, the factory they were made in. And also the dock where the barges loaded the bricks for transport to Hamburg via a channel, excavated by the inmates, and a river.

As the end of this visit, we were shown the memorialhouse for those who died at the camp. The walls where covered by big scrolls with the name of everybody that died. Day by day, all the five years. Though, not all names are there, since they are not known. The day with the most killed is the third of may 1945. Several ships loaded with inmates were sunk in the harbour, here in Lübeck by a bombing of the city.

 

Now we are back on Gunilla. Now the nightwatch awaits. I have the watch between 04:00 and 06:00. at 9 ó clock we will set course for Portsmouth.

 

//Alex Kellett T/s Gunilla