Vågorna rullar och jag vaknar med ett ryck när mitt huvud åker med en duns in i skottet. Jag sträcker mig efter lampan och när den tänds åker jag än en gång in i skottet med en duns. Klockan är halv 12 på natten, och det är snart dags för min första riktiga nattvakt. Jag kommer ut i en varm, fuktig natt och vrålar mitt namn över den vinande vinden för att livbojsvakten ska veta att jag är på däck. Natten är kolsvart och jag stannar vid stormasten en stund för att vänja mig vid mörkret. Snart är babordsvakten avlöst och arbetstyrkan gör sig redo för att bärga bramarna. Vågorna sköljer över huvuddäck och utkiken har dragits tillbaka från backen och står nu på poopen. Bramfallet löper och rået löper snabbt men ändå kontrollerat neråt. Det halas i gigtåg och gårdingar och fyra personer skickas upp för att stormbeslås. Adrenalinet pumpar och vi samlar in seglet som en person, det beslås med en seising snabbt och vi rör oss utåt mot nocken. Efter 20 minuters ansträngning påbörjar vi klättringen neråt och allt börjas på nytt på förmasten denna gång. utmattade faller vi ihop på akterdäck och lyssnar på ännu en teorigenomgång på segel och tampar, trots att alla kan det utantill. Klockan ringer sex glas och det är dags för fika och brassning av klockan. Vi ligger nu på GMT -5. Bara två timmar kvar av vakten.
//Alexander Kellett, T/S Gunilla Styrbords vakt
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment